onsdag 29 april 2009

Nu drar vi i handbromsen lite va


...annars kan det gå så här!

Ok, jag har själv slitit mitt hår, skrikit, vridit mig i smärtor och dräpt en katt i ren förtvivlan. Men nu manar även Redaktören till lugn.

All ilska och besvikelse borde vid det här laget börja lägga sig för alla Kalmar FF supportrar. Det har gått skit i början av säsongen efter en, i mitt tycke, bra genomförd Supercup-final. Hur allt sedan kan gå käpprätt åt skogen är inte jag mannen att svara på. Men något har hänt. Så långt är väl alla överrens. Men vad?

Orkar inte ens argumenter för och emot allting längre. Känns som alla redan har vänt ut och in på hela föreningen. Men ni som bor i Kalmar och kan se alla träningar borde väl hänga runt Fredriksskans hela tiden...eller hur? Där på träningarna kan nog fler svar ges i frågan än spekulationer på internet. Redaktörens uppmaning: Gå dit och titta, insup, och se med egna ögon om något ser fel ut.

Men att sparka styrelsen, Nanne och kalla alla nyförvärv för nollor, det skriver inte jag under på i alla fall. Som jag skrivit förut: Att bara skylla på att Viktor Elm, Ingelsten och Santin försvann är inte heller hela sanningen. Det måste finnas något annat. Inställning, mättnad eller motivationsproblem.

Go to Fredrkisskans and ask them by your own?

/Redaktören

1 kommentar:

Owe sa...

Jag tror att det är tillsammans som vi har chansen att se framåt genom att stödja Kalmar FF i alla lägen att försöka ge "dem självförtroende att våga ta chanser att göra mål" att aldrig se en missad chans som en missad chans utan som en chans att nästa läge sätter vi.

Inget grämande utan alltid positivt tänkande.

Vi bör försöka att införa att alltid se framåt med positiviet som ger positiv energi.

Stenhårt jobb och kämpaanda tillsammans gör oss starkare som lag.

Ingen i Kalmar FF skall känna rädsla för att ta chanser att göra mål och samtidigt alltid skapa nya möjligheter att göra mål.

Vi förlorar tillsammans och vi vinner tillsammans i Kalmar FF.

Det gör ont att förlora en match, det gör ondare att förlora 2 matcher på raken o.s.v. ingen vill förlora.

Om vi alla tillsammans tar vårt ansvar att förändra trenden då finns möjligheterna att påverka en vändning som kan påbörja en ny trend.

Jag tror att vi bör lära oss att ta en förlust med ödmjukhet + en massa jävlar anamma och även lära oss att vara lite ödmjukare när vi vinner matcher och titlar.

Vi hoppas att den 1 maj är röd dag.