Slutspelat för Sverige och Rasmus i U-21 Em.
Det stod 3-0 till England i halvtid och halva svenska folket lär ha stängt av TV:n. Då vänder detta fantastiska svenska U-21 landslag nästan på semifinalen och går ikapp till 3-3. Allt för att sedan pricka ribban i förlängningen och sedan åka ut på straffar. Hur grym kan idrotten vara egentligen?
Jag ställer mig ändå upp och applåderar detta landslag som har fått mig själv och många med mig att ha en framtidstro på svensk fotboll. Som de har gjort det, som de har slitit och som de gång på gång kommit igen.
Jag satt kvar själv länge länge i bilen på parkeringen efter matchen och var fullkomligt slut efter det jag fått uppleva ikväll på Gamla Ullevi. Det var med en sådan kraft som Sverige kom tillbaka och så när spelade sig hela vägen till en EM-final. Det var något klassiskt vi alla som såg matchen fick vara med om denna ljumma sommarkväll i Göteborg. Ja, även ni framför TV- och radioapparaterna hade säkert en högtidsstund. Och detta fast Sverige förlorade.
Harbuzis och Molins inhopp var rena injektionskuren för laget. Tror till och med att Rasmus Elm fick lite nya krafter efter att ha sett lite seg ut i första halvlek. Men Rasmus och hela det svenska laget lyfte...och som de lyfte. När Marcus Berg satte 3-3 vrålade jag så trummhinnorna antagligen möttes i mitten av skallen på de synskadade på läktarna som jag kommenterade matchen för. Där...exakt där höll mina stackars stämband på att få krupp. Helt slut, helt utarbetatde, helt kaputt. Men jag tog mig ändå igenom hela förlängningen med vissa små halsvårdande pauser. Vem har sagt att fotboll inte är stooor passion!
Rosslig i halsen lyckades jag ändå få en intervju med Rasmus till SR Radio Kalmar efter förlusten. Den gossen ska ha en stor eloge att han orkar ställa upp match efter match, träning efter träning och alltid svara lika vänligt på alla frågor.
Det stod 3-0 till England i halvtid och halva svenska folket lär ha stängt av TV:n. Då vänder detta fantastiska svenska U-21 landslag nästan på semifinalen och går ikapp till 3-3. Allt för att sedan pricka ribban i förlängningen och sedan åka ut på straffar. Hur grym kan idrotten vara egentligen?
Jag ställer mig ändå upp och applåderar detta landslag som har fått mig själv och många med mig att ha en framtidstro på svensk fotboll. Som de har gjort det, som de har slitit och som de gång på gång kommit igen.
Jag satt kvar själv länge länge i bilen på parkeringen efter matchen och var fullkomligt slut efter det jag fått uppleva ikväll på Gamla Ullevi. Det var med en sådan kraft som Sverige kom tillbaka och så när spelade sig hela vägen till en EM-final. Det var något klassiskt vi alla som såg matchen fick vara med om denna ljumma sommarkväll i Göteborg. Ja, även ni framför TV- och radioapparaterna hade säkert en högtidsstund. Och detta fast Sverige förlorade.
Harbuzis och Molins inhopp var rena injektionskuren för laget. Tror till och med att Rasmus Elm fick lite nya krafter efter att ha sett lite seg ut i första halvlek. Men Rasmus och hela det svenska laget lyfte...och som de lyfte. När Marcus Berg satte 3-3 vrålade jag så trummhinnorna antagligen möttes i mitten av skallen på de synskadade på läktarna som jag kommenterade matchen för. Där...exakt där höll mina stackars stämband på att få krupp. Helt slut, helt utarbetatde, helt kaputt. Men jag tog mig ändå igenom hela förlängningen med vissa små halsvårdande pauser. Vem har sagt att fotboll inte är stooor passion!
Rosslig i halsen lyckades jag ändå få en intervju med Rasmus till SR Radio Kalmar efter förlusten. Den gossen ska ha en stor eloge att han orkar ställa upp match efter match, träning efter träning och alltid svara lika vänligt på alla frågor.
- Nu ska jag åka hem och deppa och äta något onyttigt, sa Rasmus efter matchen.
Det är du värd, säger Redaktören.
Lycka till i framtiden Rasmus, var du än må spela framöver.
Lycka till i framtiden Rasmus, var du än må spela framöver.
/Redaktören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar