Vy från utvisningsbåset.
Redaktören hade ikväll en av sina festligaste stunder på en idrottsarena någonsin. Bandykval på Heden i centrala Göteborg med 365 betalande åskådare på plats på läktarna. Men någon pressplats fanns där inte. Så Redaktören tillbringade dryga 90 minuter på utvisningsbänken. Ibland ensam. Ibland med sällskap.
Att Gais inte fått riktigt ordning på grejerna ännu fick alltså redaktören erfara denna genomfestliga bandykväll på Hedens konstis. Alltid lika hjälpsamme Gais-Svante fick en del att fundera över när plötsligt radion dök upp.
- Ja du, sa Svante. Kan du inte sitta i utvisningsbåset då?
Sagt och gjort. Redaktören fick låna en morgonrock av en vänligt sinnad gaisare som hade haft den på sig i samband med att nyss bortgångne Ingemar "Ingo" Johansson skulle hyllas innan avslag. Detta för sina tidiga år i Gaiströjan. Med rocken virad kring benen och ett godkännande av domare Henric Björkholm så hamnade jag då på botbänken tillslut.
19 minuter in i matchen drabbades Katrineholm av sin första (och enda) utvisning. Fram skrinnade nr 4 och undrade om det var här han skulle sitta.
- Jodå, svarade jag. Du har kommit rätt.
Redaktören fick sällskap efter knappa 20 minuter.
Det blev en gansk gemytlig stund där på bänken där nr 4 glatt berättade om bandykulturen i Katrineholm och om hur den kulturen nu fört laget ända till kvalet till elitserien. Sekretarietet hade innan dess inte fått uppgifter om vad gästernas målvakt hette. Så jag passade på att fråga nr 4 om det.
- Han...ja det är väl Johan det...
- Johan?
- Ja, Johan Lindén vettu. Sa nr 4 och skrinnade ut på isen igen efter sina 10 minuter på bänken.
I paus var det kaffedags. Redaktören stegade in till vip/pressrummet för att mötas av tomma kaffebord.
- Kaffe, sa en man. Häng med här då så fixar vi det.
Hux flux så befann jag mig inne i en kiosk och en vänlig göteborgsk dam frågade vad jag ville ha. Det blev kaffe och en bulle.
Halvtidsfika på fel sida om "skranket".
Andra halvlek och tillbaka i utvisningsbåset. Knappt hade spelet startat föränn nästa gäst i båset dök upp. Den här gången var det Åsa, kassören i klubben, som satte sig ner i utvisningsbåset för att räkna ihop dagskassan från de 365 betalande.
- Jaså, här sitter du, sa hon.
- Jo, sa jag.
Ja det var verkligen en bandyfest där på Heden den där kvällen i mars. Med tanke på det jag tidigare skrivit här på Redaktörensskans om rika klubbar osv, så var detta något jag sent ska glömma. Detta var idrottskultur i dess renaste form.
/Redaktören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar