fredag 25 september 2009

Nytt och snabbt, men inte särdeles vägvinnande

192 centimeter Paulus Arajuuri från Finlands vackra land ska nu se till att få ordning på det allt mer sönderfallande Kalmar försvaret. Hmm... Samtidigt som Kalmar FFs anfall nu på allvar kört fast. Hmm...

Låter det rörigt? Jag ska försöka beskriva hur jag menar. Kalmar FFs försvar är långt ifrån vad det en gång var när laget kallades "tråkiga Kalmar". Bortafans muttrade, krönikörer knorrade och även Kalmars egna fans surade en del över det trista och långsamma spelet. Men Kalmar FF släppte in minst mål och var säkerheten själva bakåt. Bröderna Elm lämnade klubben i somras och då skulle det minsann bli ännu snabbare spel, sa till exempel Abiola Dauda till stadens journalister.

Nu står vi där med "roliga Kalmar" och snabbare spel. Men samtidigt blir siffrorna fler och fler i förlustkolumnen. Inte särdeles roligt med andra ord. Nu kommer en ny ung finsk back till laget på Micke Eklunds beskostnad. Själv tycker jag att det är helt rätt att ta in en U-21 spelare, ge honom chansen och låta honom uppfostras av... ja just det??? Vem då? Emin Nouri? Nej. Jocke Lantz? Nej. Ålander (som själv är rätt ny i laget)? Nej. Stefan Larsson? Möjligen. Problemet är att backlinjen i sig redan är så otrygg att uppgiften kan bli svår. Här behövs nog ett gammalt troll som Tobbe Carlsson för att få tillbaka lugnet, stabiliteten och den rätta inställningen. Bakåtsträvare, säger en del. Till en viss gräns, säger jag. Men erkänn att de fyra som är framför Wastå idag är lite vilsna. Med Stefan Larsson som undantaget då kanske. Hur ska en blind (överdrivet) kunne leda en blind? Vem ska trösta knyttet när Paulus finska metoder kanske inte fungerar i ett främande land. Kalmar FF behöver en magister i backlinjen innan nya får chansen helt enkelt.

Farten framåt då? Ja det skulle ju bli så festligt utan Elm i laget. Borta var en besvärlig morsa som bara tänkte på pengar, tyckte en del. Nu ska det bli full fart framåt och inget mer stopp på mittfältet, sa någon. Huj vad det ska gå undan, sa en annan (läs Dauda). Hur blev det? Jodå, full fart blev det nog alltid, men...

När väl den framåtskridande mittfältaren nått sista tredjedel av banan och ska slå den avgörande passningen dör liksom allting. Så har varit fallet i matcherna mot både Örebro och BK Häcken. Mot just Häcken var det fraperande hur allt bara dog och de tänkta passningarna framåt istället slogs antingen bakåt eller inte alls. När Rasmus fortfarande var kvar var kanske farten lägre, men passningarna satt och anfallarna fick något att jobba med. Nu blir det i bästa fall chansbollar framåt som är svåra att nå och skapar onödig stress för gänget längst fram.

Jag tycker nog att KFF ska gå tillbaka ett steg, samla ihop krafterna och ta det lite lugnare i uppspelen. Allt för att ge forward en chans att nå bollarna och kunna göra något konstruktivt med dem. Tobias Eriksson har passningsspelt i sig och bör få fler bollar djupare ner i banan att jobba med. Dauda är bra men måste lugna ner sig ett hack. Sobralense två. Sedan behöver Kalmar FF en riktigt tung centertank där framme som kan gå upp, suga åt sig boll i och kring straffområdet och sedan leverera in vidare till mindre och kvickare anfallskollegor.

En ny ung back i all ära, men en rutinerad vore inte fel. Kvickare spel och spelare längst fram i all ära, men Kalmar FF behöver nog någon som är mer stor och stark. Det är vad jag tror i alla fall. Vad tror du?

/Redaktören

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du glömde Lindberg i backlinjen. Han har ju rutin och erfarenhet så det räcker i AS.

Redaktören sa...

Helt rätt!
Linndberg har rutin och kan säkert delge kunskap till yngre. Men vad gäller matchandet ligger han tyvärr lååångt efter.
Men kunskapen finns.