Känns konstigt att verkligen säga det fullt ut. Så där så familj, vänner och besökare på köpcentrat Allum i Partille också fick höra det. För det var så att det var de som fick höra mig skrika det först.
Satt i bilen från familjeresan i Oslo och lyssande på radiosporten när Kalmar FF formligen pulvriserade stackar IFK Norrköping med hela 6-0. Stressade på frun där framme innan avspark att gasa lite till eftersom jag inte fick in en nog bra signal på radion på den norska sidan gränsen.
Nåväl kvart över tre hördes allt perfekt. Å då hade KFF redan haft 3 hörnor i matchinledningen. Å då hade Norrköping Felix Magath...förlåt Magro kvar på planen. Sen då? ja, 26-4 i avslut, 14-1 i avslut PÅ mål och ett 60-40 bollinnehav. Maken till dominans har väl aldrig skådats på den sydöstra sidan av Sverige. Det var fantastiskt att höra bollarna rulla in i Norrköpingsmålet.
Å nu med 6 poäng och 11 mål upp på boråsarna så vore det väl sjutton om vi inte rodde hem det här. För inte gör väl Elfsborg 11 mål mer än motståndarna på två matcher som de alltså måste vinna? Tja, enligt Nanne så kan de det. Så att avvakta kanske är bäst ändå.
Den fjärde brodern Max Elm?
Nåväl, "det i stort sett" klara SM-guldet firades (trots Don Nannes förmandnade ord klingande i huvudet) på Max med en hamburgare och cola. Tankarna gick förstås till bröderna Elm denna dag. Rasmus som inledde målskyttet och Viktor med sina 4!!! mål. Synd bara att David inte fick göra ett också, tänkte jag. Under dessa segerdimmmor, ungefär i samma sekund faktiskt, så fick jag en uppenbarelse och såg framför mig den fjärde brodern Elm. För bakom disken på Max hambugerkjedja i Partille utanför Göteborg stod helt plötslig en "looklike" till bröderna Elm. Vilken av dem undrar ni? Ja, det var liksom en mix av all tre på något vis. Jag var helt enkelt bara tvungen att gå fram och knäppa ett kort på honom trots protesterna i kön.
Hur skulle jag då fira denna historiska händelse? Ta bilen ned på Avenyn och bada i Poseidonfontänen? Nä! Åka ner till staden krogar och slå runt? Nä! Baka en tårta i rött och vitt? Nä! Det blev en påse juleskum. För det gäller ju att tidigt förbereda sig på något stort utan att för den skull vara ända framme vid målet ännu. Då satt en påse juleskum fint. Så 98 års väntan är (nästan) över och här sitter jag, mol alena, med en halväten påse juleskum. Stort bara det!
Guldbankett hemma hos redaktören
Nu kör vi en vecka till grabbar och fixar upp det här definitivt. Så kommer nog Nanne att jubla han med ska ni se.
/Redaktören
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar