MP lämna Gais

Gais tränare Magnus Pehrsson lämnar klubben för en trolig flytt över sundet till danska Ålborg. Även om inte affären med Ålborg är i hamn ännu så säger Gais ordförande Christer Wallin till Redaktörens skans att
- Pehrsson är förlorad för Gais.

Christer Wallin har svårt att dölja sin besvikelse över hur han anser Magnus Pehrsson har gått bakom ryggen på på klubben och uppenbarligen ljugit dem rakt upp i ansiktet.
- Så sent som förra veckan sa Magnus att det var Gais som gällde. Nu helt plötsligt fattas bara underskriften för att han ska vara klar för Ålborg, säger en uppgiven Wallin.

Å faktum var att på den årliga avslutningsfesten för säsongen på fesvåningen Valand i centrala Göteborg så stod MP i Klubb-TV Gais och sa:
- Det är Gais som gäller.

Ryktena kring Gais succétränare Magnus Pehrsson har varit många sedan klubben spikade sin elfte plats i tabellen. Först var det Perssons gamla klubb Djurgården som det ryktades om. Men det förnekade både Pehrsson, Gais och DIF att det skulle bli aktuellt.

Förra helgen sågs dock gaistränaren i Danska Ålborg. Ett möte som danskarna senare medgav hade ägt rum.

I tisdags gick Gais ut med ett kort pressmeddelande som berättade att klubbens tränare besökt den danska toppklubben. Gais hade dock inte hört något från Danmark om intresset för svensken.

Nu är spekulationerna över. Magnus Pehrsson lämna Gais och kommer med största säkerhet att vara tränare i danska Ålborg nästa säsong.

För Gais del handlar det nu om att så snabbt som möjligt sätta igång reservplanen och söka efter en ny tränare. En inte helt lätt uppgift med tanke på det sena avhoppet från MP.
- Det finns fortfarande några intressanta tränare kvar. Vi har faktiskt redan intervjuat och träffat ett par, medger klubbens ordförande, Chister Wallin.


/Redaktören

Bandysnack

Ny seger för överraskningslaget Kungälv.

IFK Kungälv reste sig efter två raka förluster mot Västerås och Sandviken och vann på Skarpe Nord inför 1458 åskådare över Hammarby med hela 5-1. Inte illa!

Många experter hade nog räknat bort Kungälv efter de två förlusterna mot de två topplagen. Men trots att de flerfaldiga SM-finalisterna Hammarby stod på andra sidan och dessutom tog ledningen med 1-0, så ville Kungälv något annat.

Man började lyfta bollar fram på lagets snabbskrinnande anfallare och visp... så stod det helt plötsligt 4-1 till hemmalaget. Det tog bara 11 minuter att vända matchen. Hammarbys erkännt fina passningsspel gick helt i stå på den usla isen. Inget fungerade för gästerna och tränare Stefan "Lillis" Jonsson tog time out. Det hjälpte inte heller.

I andra halvlek kunde Daniel Gratjiov smälla in 5-1, hans tredje mål för kvällen, och punktera matchen. Kungälv var bättre, Kungälv var vassare och Kungälv hade taktiken som nu förde upp laget på sjätte plats i tabellen med 8 ihopspelade poäng. Inte illa av en nykomling.

Jag njöt av att sitta och titta på underbart snabbskrinnande bandyspelare under 90 minuter. Finns nog ingen sport där spelare fortfarande kan ta sig från egen planhalva till motståndarmålet utan att bli ihjälslagen eller ihjälsparkad. Underbart att se! Det tyckte nog redaktör Stenberg från GP som också fick något vått i blicken under bandyfesten på Skarpe Nord.

Tabellen och övriga resultat i bandyns elitserie hittar du här.

/Redaktören

Enkelt för Frölunda

Publiken i Scandinavium fick vädra struparna 5 gånger under kvällen när Frölunda slog Rögle med 5-0. Enkelt, stabilt och lite småtrist. Hemmalaget var allt för överlägsna denna afton för att det skulle bli match. Det behövs ju som bekant två för att dansa. I kväll stod Rögle mest bredvid och såg på. Frölunda förbi Rögle i tabellen i och med segern. Redaktören o bisittare Lehman snackade mest om annat i tredje perioden. Så spännande var det att se på. Tror till och med att vi hann med att dra resultaten från den engelska andra divisionen. Ni fattar va? /Redaktören

Silly nyheter

Stina Segerström flyttar til Göteborg.

Göteborg FC

Örebros- och landslagets mittback Stina Segerström har skrivit på ett 1-årskontrakt med Damallsvenska Göteborg FC.
26-åriga Segerström var nominerad till årets back på fotbollsgalan i år och har spelat 30 A-landskamper för Sverige.
Hon beskrivs som en lång, nickstark och snabb försvarare som dessutom är väldigt följsam i sitt spel.

Däremot kan Göteborg FCs superstjärna, Ingvild Stensland, nu vara på väg att lämna klubben. Stensland som just nu diskuterar ett eventuellt nytt kontrakt med GFC säger att det hänger på om klubben lyckas knyta till sig flera landslagsspelare om hon stannar eller inte.

Å varför inte... Sveriges landslagsmålvakt, Hedvig Lindahl, är enlgt sk säkra källor nu nära att skriva på ett kontrakt med Göteborg FC. Ser med andra ord väldigt lovande och intressant ut för Göteborgs allsvenska damfotbolslag inför säsongen 2009.

Gais
Gais tränare Magnus Pehrsson uppges vara nära att skriva på för danska toppkluben Ålborg enligt kvällstidningarna. Danska Ålborg bekräftar nu på eftermiddagen att klubben varit i kontakt med Pehrsson under förra helgen.

På Gaisgården är det mesta i skrivande stund rätt förvirrat även om Pehrsson själv ledde träningen i förmiddags.

Nu är snart bägge borta.

Under hösten har det spekulerats i att Pehrsson skulle återvända till sin gamla klubb Djurgården som sparkade Siggi Jónssons. Så sent som i förra veckan sa Pehrsson:

- Det är bara Gais som gäller.

Nu verkar han ha ändrat sig.

På tal om Gais! Klubbchefen Magnus Sköldmark lämnar klubben med omedelbar verkan enlig Göteborgs Posten.

/Redaktören

Idag var det handboll

Pixbo (i rött) vann matchen.

Redaktören var idag utkommenderad på division 1-handboll i Kungälv. I en näst intill fullsatt Kungälvs idrottshall tog stadens damer emot lokalkonkurrenterna Pixbo. Två lag som befinner sig i mitten av division 1 södras tabell. Trots glada tillrop av hemmafansen så blev det ändå gästande Pixbo som vann med 27-23.

Ingen match att direkt skriva hem om om det inte vore för den underbara ideella insatsen som tillförskansade sig i och kring hallen. Redan när redaktören började veva upp radiomasten på HF-bilen kom den första funktionären ut.

_ Jaha, så Sveriges Radio är här och sänder, utbrast han innan han vänligt frågade om jag behövde ett bord och en stol där inne.

- Ja tack, sa jag. Det var vänligt.

Väl inne i hallen stod bordet och stolen uppställd på första parkett. Hade lite dåligt samvete för att jag skymde sikten för två män i rullstol hela tiden.

- Jag har hiss på min, så jag kan hissa upp mig när de byter planhalva, sa den ene glatt.

- Det har inte jag, sa den andre och flyttade sig till trappuppgången istället.

Alla nöjda och glada.

En äldre kvinna till höger om mig gömde konstant ansiktet i händerna när Kungälv låg i anfall. Och när det blev mål skrek hon så mätarna på min utrustning slog i botten. Inte illa! Engagemang är alltid lika kul.

Den vänlige funktionären dök på nytt upp.

- Vill du ha kaffe och kaka, frågade han.

- Ja tack, sa jag. det vill man ju inte missa.

Två minuter senare stod fikat på bordet. Ett initiativ av den vänlige funktionären som upprepades i halvtid.

Extra intressant blev det när klubbens videofotograf byttes ut i andra halvlek. Nu stod det en annan kvinna bakom mig och skulle filma. Men vad som kom med på den filmen vågar jag inte drömma om. För så där värst mycket fokus på just fokus och kameran hade hon inte. Däremot lär hennes röst finnas med. För maken till gapande videofotograf har jag väl aldrig hört.

- SNACKA DÅ KUNGÄLV!

- KÄMPA KUNGÄLV!

- KOM IGEN NU DÅ TJEJER!

- BRA JOSSAN, MOSSAN OCH KOSSAN!

Ja, käre tid vad hon skrek. Är fortfarande lite lomhörd efter den ljudscocken.

Fadäsen i sammanhanget hände inte förrän efter matchens slut. En match som alltså Pixbo vann med 27-23 till stort förtret för den gamla kvinnan till höger om mig och gaphalsen. Dags att intervjua Pixbos bäste spelare för kvällen, Ida Lie.

- Ja Ida, varför tycker du att ni..................pjiiiiiiutt! Tystnad...

- Vad hände? sa Ida.

- Batteritorsk, sa jag och gjorde intervjun via mobiltelefonen istället. Gött bara det!

Ja, visst är det något alldeles speciellt med lag i lägre divisioner och inramningen kring deras matcher. Allt är så vänligt, så trevligt och bra mycket mer gemytligt än i de stora sammanhangen. Det är skönt och lite befriande på något vis.

Heja Kungälv!

/Redaktören

De 10 plattorna som betytt mest för mig

Att sammanställa en lista på de 10 bästa plattorna genom tiderna är ett ansvarsfullt arbete. Det kräver tid, det kräver resurser och det kräver mycket reseach.

Efter en tids funderande så bestämde jag mig för att ändra lite i titeln. Det fick bli ”De 10 plattor som betytt mest för mig” istället. Vilket i och för sig är stort nog. Men att ändå ägna timmar åt sin relativt omfattande skivsamling tar tid. Hela tiden dyker det upp nya idéer, nya infallsvinklar och nya titlar. Ibland blir det samma artist/grupp vid ett flertal tillfällen, ibland lutar jag mig tillbaka på klassiker och ibland vill jag peta in helt nya artister/grupper.

Summan blir ändå att urvalet blir väldigt spretande. Känns som att de flesta stilar blandas hej vilt. Allt verkar rymmas, utom dansband tack och lov. Har väl inte lyssnat på ”tocken dret” sedan jag och Håken utbytte musiksmak i värmlandsskogarna på tidigt 80-tal. ”Dä svänger ju rätt rejält”, sa Håken och stoppade in ännu en stinkande dansbandskassett i bilstereon. Inte bra för vare sig psyket eller hälsan.

Nåväl, tog mig en djupdykning i både vinyl- och CD-samlingen och kom till slut fram till följande lista…

Världens bästa platta

Billy´s 10 i topp
1. Eagles – Hotel Califonia
2. Supertramp – Breakfest i America
3. Beatles – Sgt. Pepper´s lomley heart club band
4. Shelby Lynne – I am Shelby Lynne
5. Rolling Stones – Let it bleed
6. Dolly Parton – Little sparrow
7. Rickie Lee Jones – Rickie Lee Jones.
8. Johnny Cash – American IV The man comes around

9. Alison Karauss + Union station - Live
10. Emmylou Harris – Quater moon in a ten cent town

Nära men ändå inte:
Abba – Arrival
Al Jarreau – Tenderness
Beach Boys – Pet suonds
Beatles – The white album
Beatles – 1967-70
Bob Dylan – Blood on the tracks
Cream – Wheels of fire
Dag Vag – Scenbuddism
Deep Purple – In rock
Eric Clapton – Just one night
Gino Vannelli – Nightwalker
Gino Vannelli – Brother to brother
Jean Michel Jarre – In China
John Hiatt – Crossing muddy waters
Nataline Merchant – Ophelia
Rodney Crowell – Fate´s right hand
Smokie – Bright lights & back alleys
Torsson – Att kunna men inte vilja
Rodney Crowell – Fate´s right hand
Rolling Stones – Let yer ya-ya´s out
Dennis Wilson – Pacific blue ocean

Som sagts tidigare... Jag har säkert glömt någon och kommer att förbanna mig själv för det i framtiden. Men just idag känns den här listan och de här artisterna rätt för mig. Hur det är i morgon??? Jag vet ette!

/(musik) Redaktören

JUST NU...

Snabb utryckning!

Brandövning på kanal Lokal Göteborg. Många inblandade!

En festlig man med egen rökmaskin satte igång det hela. Det konstiga var bara att brandlarmet inte hördes i vår lokal. Det enda som lät var en oansenlig liten högtalare inne i teknikrummet.

Hoppas på att vi slipper en riktig brand i framtiden :)

Inte mycket till larm...

/Redaktören

Inte sedan Tony Perssons tider

Viktor Elm inbytt mot Holland

Inte sedan Tony Persson gjorde mål i landskampen mot DDR den 19 maj 1982 i Halmstad har Kalmar FF haft en svensk landslagsspelare på planen. Igår i matchen mot Holland var det dags igen.

I den 77:e matchminuten sprang Viktor Elm (ej ännu i SC Heerenveen) in på planen i Amsterdam mot Holland. Elm fick i sin först bollkontakt ett bra läge att kunna få in bollen bakom den till synes osäkre Vorm i holländarnas mål. Efter den möjligheten såg vi lika mycket av Viktor som vi antagligen kommer att göra av honom i Kalmar FF i framtiden. Ingenting alltså!

Nåväl, debuten på planen i landslaget är gjord för 23-åringen från Broakulla. Stort bara det. De flesta experter var väl ganska överrens om efter matchen att vi kommer att få se betydligt mer av den långe gänglige mittfältare i landslaget i framtiden. Förbundskapen Lagerbäck är väl inte direkt känd för att använda sig av yngre framtidsspelar allt för mycket i matcherna. Så jag tror att Viktor Elm var ganska nöjd med att bara få känna hur det var att springa in på en jättestadion som Amsterdam Arena och bara känna på det så att säga.

Att orka bry sig och rasa över att Viktor Elm inte fick mer speltid tycker jag är bortkastad energi. Han kom in, han gjorde vad som förväntades av honom och han komer att få mer speltid i framtiden. Thats´s it! Skynd långsamt, som det lite torrt brukar heta.

Men det var stort att se en Kalmar FF-spelare springa in på planen i landskampssammanhang igen. Tony Persson hängde en balja i 2-2 matchen mot DDR på sin tid 1982. Fast alla kan ju inte ha maxflyt. Som sagt, Viktor Elms tid kommer.


/Redaktören

Volvoröret

Var ute på lunch med två kollegor. Festligt! Men frågan är om det inte blev ännu festligare när vi var på väg tilbaka till jobbet igen.

- Ska vi inte testa Volvoröret, utbrast chaffören själv.
- Va, sa vi andra.

Ja, vad som då menas med att testa Volvorörer och vad som egentligen hände redovisar bäst i den lilla filmsnutten hör ovan.
Håll till godo :)

/Redaktören

Fotboll i november

Novemberunderhållning?

Efter fotbollsgalans stjärnglans, glamour och vackra människor skrattande runt borden så var jag brutalt tillbaka i fotbollens gråa vardag igen. Regn, blåst och frusna spelare var vad som väntade oss på Gaisgården.

Vi skulle möta Gais kanske mest omdiskuterade nyförvärv, Pär Ericsson. Omdiskuterad för att han i sista stund drog sig ur affären med ÖIS och istället skrev på för närmaste grannen, Gais. Faktum var att han bestämde sig på en mack i Brålanda dagen efter att han träffat Gais tränare, Magnus Pehsson. Det sägs att han ska finnas med på bilden här ovan också. Men det vet jag faktiskt inte?

Lotter & grejer

Övergav min fotograf i vätan och gick in istället för att läsa in mig på unge Ericsson. En dålig ursäkt för att slippa regnet. För jag hade redan läst på. Nåväl, inne på Gaisgården lyste flitens lampa. Två äldre gentlemän sorterade lotter och bingolotter i hopp om att lyfta klubbens ekonomi en aning. Vad vore svensk fotboll utan dessa ideella krafter? En halvtimme kvar av träningen. Tror jag tar mig en kopp kaffe till!

/Redaktören

Utsikt från det nordvästra hörnet.

Den nya arena i Göteborg börjar nu på allvar att se färdig ut. Från en plats högt upp på läktaren är det egentligen bara den gröna gräsmattan som fattas. För er som inte har varit där... Det komer att bli fint, det kommer att bli kanon, det kommer att bli helt fantastiskt att gå på allsvensk fotboll nästa säsong i Göteborg. Om man inte håller på BK Häcken förstås.

Det mest fantastiska med den nya arenan är förstås att alla ser lika bra var man än sitter. Lägg därtill närheten till själva planen och ni fattar nog själva att produkten fotboll kommer att få en rejäl ansiktslyftning inför nästa säsong.

Även interiörsarbetet är nästan klart. Duschar, omklädningsrum, loger, restaurangen, pressplatser, domarrum och annat börjar verkligen likna något. Å hela tiden slår mig samma sak var jag än befinner mig på arenan... Man ser ju så himla bra tack vare att alla kommer så nära.


Alla vill vara och få sin del av kakan.

Man har till och med kommit så långt att viktiga män och kvinnor i kostym allt mer syns på bygget för att bli fotograferade. Även idag fotograferades det friskt på en sådan där grupp människor som gillar att bestämma.
- Vilka är ni? Vad gör ni här? Hur kom ni in? Det var några av de frågor som haglade över oss från kostymgänget.
- Vi ska intervjua arenachef, Jonas Georgsson, sa jag.
- Hrmm...jaha...då så, fick en ur sig. Ja, då så!
Var vid Georgsson dök upp och gav oss ett varmt handslag.
- Välkommen grabbar! Då kör vi, Sa Georgsson och tog oss på en guidad tur.
Vad är det man brukar säga... Det gäller att känna rätt folk.

Gerorgsson var till och med så ödmjuk att han frågade om vi tyckte att vi saknade något utifrån perspektivet att vi jobbar som press.
- Nä, sa vi. Här verkar finnas det mesta.


/Redaktören

Hemmaseger

Hemmaseger i Novemberkåsan 2008

Hemmaåkaren Carl-Johan Bjerkert höll undan från start till mål och vann sin första Novemberkåsa någonsin i skogarna utanför Vimmerby.

Även om han jagades bakifrån av Björne Carlsson, Joakim Bjerkert och Fritz Andersson så kom de aldrig ikapp. Bjerket kunde köra in i mål i Astrid Lindgrens Värld starx efter klockan 02:00 med en segermarginal på en och en halv minut ner till tvåan Björne Carlsson.

Trea slutade förhandsfavoriten Joakim Ljunggren som tröttnade på de sista sträckorna och klagade på både kramp och en ömmande hand.

Mer från Novemberkåsan i Sportspegeln söndag kväll.

/Redaktören

Svårt att hitta rätt utan "Tosse"

Tosse, en man att lita på.

Tack vare vår guide, "Tosse", som själv kört 10 kåsor och kommit i mål i 5 av dem, så har vi lyckats kryssa runt bland sträckorna utan att komma fel.

Men det höll på att gå illa för "Tosse" på SS10. En rot fällde honom och han ramlade i blötan. Men "Tosse" reste sig och det verkar Joakim Ljunggren också göra i tävlingen. Han tar sekund för sekund på ledaren Carl-Johan Bjerkert.

"Tosse" och hans gamla endurokompisar har annars ägnat sig mycket åt en viss tävling i tävlingen så att säga. Varje gång det börjar lysa i skogen och brummet från en motorcykel hörs så spetsar de öronen lite extra.

- Jao, det låter som en 350-kubikare... Yamaha...kan vara Crister Jansson, utbrister "Tosse". Och visst har han rätt. När väl ekipaget kommer närmare och nummerskylten syns så har förstås "Tosse" prickat rätt igen.

Hans kompis brandmannen, som kört 15 kåsor, tycker "Tosse" är duktig och utbrister plötsligt i mörkret.

- Har du läst på hela listan eller?

- Jao, ler "Tosse", lite blygt.

Ja det är sannerligen festligt där ute i skogen tillsammans med alla endurofantaster.

- Du, Tv-sporten, ropar en efter mig. Måste ni ha musik i alla era enduroinslg?

- Ja, svarar jag och förflyttar mig mot specialsträcka 11.

/Redaktören

Åsså kom mörkret

Kvällen har nåt Vimmerby och Novemberkåsan. Å för en gång skull kan man snacka om mörka smålandsskogar.

"Det är nu kåsan börjar", säger folk runt omkring mig. "Jasså, sa jag och väntade in de första hojarna. Snart började det lysa och brumma bakom träden och de första förarna dundrade förbi i en hiskerlig fart. Roligast var när vissa av dem körde fast i de vattendränkta traktorspåren.

Nåväl, efter SS8 så leder hemmaåkaren Carl-Johan Bjerkert knappt två minuter före fjolårssegraren Joakim Ljunggren. Men Ljunggren har börjat plocka in sekunder på ledaren. Det har också den sjufaldige världsmästaren i enduro, Anders Eriksson, gjort. Eriksson som lovade oss att han bara ska öka och öka ju längre natten lider.

Sju specialsträckor återstår. Min fotograf gnäller över att han inte ser vem som är vem. Vem gör det?

/Redaktören

Ute i bushen

Tuffa tag i skogarna kring Vimmerby.

Redaktören har tagit på sig stövlar och termobyxor för att bege sig ut i skogarna kring Vimmerby för att bevaka den 83:e upplagan av Novemberkåsan för SVT:s räkning. Ett äventyr väl värt tidig morgon och så småning om målgång efter klockan tre i natt.

Förra året startade 68 förare "kåsan", men bara 16 av dem kom i mål. Det här är ingen vanlig motorcykeltävling. Det här är ett kraftprov på totalt 30 mils körning. Det här är helt enkelt världens tuffaste enduro- och motorcykeltävling alla kategorier. Ordet Enduro är en spansk och italiensk form av det engelska ordet endurance, som betyder uthållighet. Och uthållighet är vad det här handlar om. Här gäller det att vara iskall och inte ödsla alla krafter i början av racet. Här gäller det att spara på både material och krafter till nattetapperna. Det är då männen sållas från pojkarna.

Har just varit ute på den fem inledande specialsträckorna i dagsljus. Nu återstår 20 specialsträckor innan en vinnare kan koras. Ute i skogen snackas det inte bara om att vinna. Nä, här pratas det minst lika mycket om att komma i mål över huvud taget. Har redan mött en gammal förare som gjort åtskilliga "kåsor" unde 60- och 70-talet. Lars-Erik Johansson, som han heter, berättade glatt om att han tagit sig i mål 13 gånger. Att hans bästa placering genom åren var en andra plats 1969 bakom Ingemar Österberg var liksom inte lika viktigt.

Tuffa killar, tuffa förhållanden och tufft att få vara med om en sådan här klassiker.

Nu är det dags att ladda för nattens avgörande etapper i skogen. Mörkt, kallt, men ändå gött på något vis.

/Redaktören

Tänk ändå!

Angående bandymatchen mellan IFK Kungälv och Broberg/Söderhamn. Trots att tipsen innan gick till bortalaget Broberg/Söderhamn så var det Kungälv som gick segrande ur striden.

Hemmalagets 17-åriga nyförvärv, Mattias Johansson, laddade för fullt i den 75:e matchminuten och slog in segermålet 4-3 för Kungälv. Mycket överraskande, men inte desto mindre roligt för det. Ett helt rättvist resultat sett till spelet i regnet på Skarpe Nord inför 800 blöta åskådare.

Skribeneten från Söderhamnskuriren såg allt lite "vesen" ut där han stod och intervjuade Brobergs tränare, Stefan Karlsson, efter matchen. Tacka tusan för det. Det här resultatet hade nog få räknat med.

Nu ligger Kungälv sjua i tabellen, nykomlingar som man är. Bra jobbat!


/Redaktören

Åsså var det bandydags

Halsdukar och tröjor i kaffestugan på Skarpe Nord.

Dags för redaktören att ta sig an säsongens första bandymatch för egen del. "De va lite fölk du", utbrast pressvärd Bo Johansson minuterna före avslag. Å det var väl bara att instämma, trots att det var serieledarna Broberg/Söderhamn som gästade Kungälvs hemmais Skarpe Nord.

Redaktören hade som vanligt svårt att hitta rätt avfart till arenan. Ändå ligger den alldeles bredvid E6:an, fast en våning ner så att säga. Under en bro vid älven. Men efter lite trixande så kom jag rätt. Bandyn lever tyvärr i en undanskymd tillvaro bland all fotboll och hockey i Göteborgstrakten. Men bandy är ändå kultur. Det är vackert, snabbt och lite bonnigt. Gött med andra ord.

Skribenten från Södergamnskuriren kastade ut en fråga om hur vi andra tror att det går. Tystnad... "De blir la 10-1 te Broberg", sa Kungälvspostens utsände. Han verkar få rätt för redan efter 10 minuter så står det 1-0 till gästerna.

/Redaktören

Fest!

Många glada gaisare

Ja det blev då en välsignad Gaisfest ändå. Glada miner och en lyckad TV-inspelning. Från de officiella prisutdelningarna kan meddelas att: Bobbie Friberg Da Cruz fick Klubb-TV priset 2008 samt årets spelare i Gais. Johan Mårtensson fick priset som årets rookie och Eyo Hedinsson gjorde årets mål (1-0 mot blåvitt). För övrigt då? Inga skandaler, bara en massa goa gaisare.

/Redaktören

Niclas sista...

Finfrämmande i studion

...Klubb-TV program! Ja, det kan mycket väl vara så. För nu när en epok gått i graven i och med Niclas Alexanderssons sista allsvenska fotbollsmatch så kanske också en återkommande gäst i Klubb-TV blåvitt går i graven.

Fast låt oss hoppas att jag har fel. För enligt det senaste från Kamratgården så komer Niclas att jobba vidare inom föreningen. Snackas om instruktör på IFK Göteborgs skola Änglagården. Om han är intresserad av att lära ut fotboll i framtiden så är han välkommen hem till mig i Lindome. För i det huset kan ingen spela boll.

Liten anekdot: När redaktören skulle glänsa med att låta dagens gäster, Niclas Alexandersson och meste IFKaren Micke Nilsson, räkna upp svenska mästare genom åren så blev det liksom fel. Nilsson räknade på flitigt och redaktören bockade av det ena laget efter det andra.
Men han fick det bara till 14 lag.

- Det finns en luring, sa jag och log lite lurigt. Pannorna i djupa veck, svetten lackade på de två, funderingar...
- Nää, jag kommer inte på det, utbrast Nilsson.
Paus!
- Inte jag heller, sa jag. Jag har glömt bort det.

- Men du kan ju inte bara komma in här och försöka glänsa, sa programledarjocke.
- Nää, sa jag och gick ut.

Nåväl, det 15:e laget som vi inte kom på var IK Sleipner som vann allsvenskan 1938. Ja, det stod så på internet...

Tips: Ta gärna en titt på min kollegas hyllningsfilm om Niclas Alexanderssons sista match på Ullevi. Stor TV utlovas!


/Redaktören

Festligheter

Valand ur en turisthandbok 1896.

I kväll väntar en festlig kväll för redaktören. Hela Klubb-TV Gais flyttar ut till Valand i centrala Göteborg och Gais avslutningsfest. Vimmel, festligheter, inslag och intervjuer med spelare och ledare utlovas. Fast ingen kan se det förrän nästa vecka...

Det sistnämda var ju i och för sig mindre festligt. Men vad är det man brukar säga. Den som väntar på något gott väntar... osv. Så onsdagen den 19 november körs skiten ut i etern. Det ska ändå bli en sköj kväll, även om ett firande av en 11:e plats känns lite så där va. Men, eftersom redaktören missade guldfirandet på torget i Kalmar så tager man vad man får så att säga.


En helkväll väntar redaktören och Gais

Redaktören fick idag flott besök av två unga kvinnliga blivande journalister. De ville ställa frågor om hur det är att vara journalist, hur och vad jag jobbar med, vad man ska tänka på, om det är svårt att få jobb efter utbildningen och hur man ska bära sig åt för att komma in i branschen.

- Var ödmjuka och jobba stenhårt, var redaktörens svar. Och var inte rädda för att frilansa. Varför enbart söka fasta jobb och missa all den där variationen som en frilansjournalist får. Ny input varje dag. det har varit min modell genom åren, avslutade jag och såg ungefär i samma sekund min frus ansikte framför mig. Hennes bedjande ögon om att en gång säga nej till ett jobb och att få vet vad jag gör i alla fall en dag innan jag ska jobba. Familjeplanering...
- Njäe, skit i det där sista, sa jag. Ett fast jobb är också fint!

Det var ett trevlig samtal men samtidigt lite ångestladdat. För visst kom man själv ihåg hur man tänkte innan man var ute på arbetsmarknaden. Huvva vad orolig och nervös jag var för att misslyckas och inte få något jobb alls. Men med hjälp av jobb som städare, bingoutropare, kassörska, diverse nattjobb och annat krafs så kom även redaktören tillslut "upp på mattan".

Men i dessa ekonomiskt trassliga tider så är man väl arbetslös i morgon igen :)
Nu drar jag till Valand för en helfestlig kväll.



/Redaktören

En rätt vesen dag

Idag har det sannerligen inte hänt mycket i redaktörens liv. Efter att ha skjutsat tjejerna till dagis och skolan såg jag filmen "The Eye" här hemma. Inget vidare till film och inget jag kommer att komma ihåg direkt.

Tog mig till Kungsbacka för att fika. Skönt, gott och avkopplande. Läste GT men fann inget intressant att läsa där. "Zlatan har spelar mest i hela Europa", stod det. Jaha!

Åkte till en hästshop och köpte lite vinterridkläder till tjejerna. Dyrt men välbehövligt. Satt själv och frös på hästryggen i måndags så jag tänkte i förebyggande syfte för tjejerna. Fantastiskt kul att rida i måndags, men kallt och blött. Bättre avkoppling än ridning finner jag svårt att hitta.

Åkte sedan med lilla T till läkaren och kollade hennes opererade fot. Allt såg bra ut och Dr Runge såg nöjd ut när hon sprang omkring i en stor sal fylld med fem betraktande doktorer runt om. Kändes lite som hon uppträdde för dem...

Väntar på klartecken att få biljetter till "Mary Poppins" på Operan här i Göteborg i kväll. Blir det så så låter det ju både kul och kulturellt.

Softa!


/Redaktören

En skön snubbe

Danska Randers är att gratulera! Efter nyår tar Gais mittback Bobbie Friberg Da Cruz färjan över sundet och ansluter till SAS-ligan. Det bli en stor förlust för göteborgarna att tappa sin mittback. Inte bara som spelare utan även som människan Bobbie.

Hans sista år i Gais blev troligen hans bästa. Även om han själv deppar över att han förra året blev laget bäste målskytt och i år inte hittat målet en enda gång så har 26-åringen växt enormt som spelare. Tacka lagets tränare Magnus Pehrsson för det. Pehrsson såg snabbt Bobbies färdigheter som mittback. Snabbb, lång och positionssäker har gjort att det blev 30 matcher i år för den långe ynglingen. Till och med när stjärnbacken Richard Ekunde kom tillbaka från skada var aldrig Friberg Da Cruz position i fara. Stort bara det!

Under en timme på Café Cappuccino i centrala Göteborg hann Bobie berätta en hel del intressanta och också svåra minnen från sitt fotbollsliv och sin barndoms- och ungdomstid i stan.

Bland annat att han för 10 år sedan fick en ny livsgnista när han skrev på för Gais. Det efter att han var med vid den fruktansvärda brandkatastrofen på Hisingen 1998 och där mista en god vän.

- Jag har ju en mycket energisk mor som hatade när jag bara satt hemma och inte gjorde någonting. Så efter mycket tjöt från henne så tog jag tag i det, berättar Bobbie.

Å det var i den vevan som Gais hörde av sig och den då 16-årige fotbollstalangen fick något nytt och fräscht att tänka på och ta tag i.

Redaktören minns också ett möte med Bobbie och han bror Johan när de tog oss till Kistinaplan i Angered. En liten oansenlig grusplan med ett såsdant där högt slitet staket runt om. Där väcktes barndomsminnena till liv för en stund igen för bröderna som friskt bjöd på sig själva. Det blev ett underbart reportage om derar första stapplande steg in i fotbollskarriären.

Nu lämna Bobbie Gias för proffslivet i danska Randers. Redaktören ställer sig upp och bugar och önskar Bobbie Friberg Da Cruz lycka till i sitt nya liv som proffs.

Glömde jag säga att Bobbie är en hängiven Manchester Unitedfan. En gåva så stor att den bara måste nämnas... :)

/Redaktören

Ännu mer GULD!!!

Har gått som i trans hela den här dagen. Känns fortfarande lite ofattbart att lilla Kalmar slagit storklubbarna på näsan och tagit "deras" guld ifrån dem. Å det var faktiskt rätt skönt att stega in på IFK Göteborgs, Kamratgården, idag och veta att pokalen är någon annan stans...

Kändes lite konstigt att sitta ner med Stefan Rehn och summera IFKs säsong i Klubb-TV Blåvitt. Ungefär lika konstigt som det var att summera Gais säsong med tränare Magnus Pehrsson bara några timmar tidigare. Men så är det att vara frilansjournalist och jobba med bland annat göteborgsklubbarnas Klubb-TV. Lika konstigt är det ju att jag har bättre koll på deras historia, legender och spelsystem än KFFs. Suck!

Men åter till gårdagen och åter till firandet efter matchen. Hittade lite mer material i min mobiltelefon som jag tänkte jag skulle dela med mig av. Så håll till godo!

Ett par minuter innan slutsignalen intervjuades Svante Samuelsson av Sveriges Radio. Sedan var det bara för Svante och de andra att vänta in slutsignalen innan guldet var helt i hamn...

En lång väntan på slutsignal.

Örjans skans gräsmatta invaderades snabbt av segerrusiga supportrar som lika snabbt slet tröjorna av spelarna. Festligt, folkligt och lite galet...

överförfriskade och glada supportrar.

Det är ju tradition att även tränaren ska duscha efter ett SM-Guld. Givetvis var det ingen skillnad för Nanne i det här fallet...

Blött värre!

Underbara bilder (om än lite lågupplösta) och underbara minnen från en klassisk eftermiddag på Örjans skans. Det "lilla" laget på östsidan gjorde det omöjliga och tog hem hela rasket framför ögonen på etablissemanget. Jag förbannar bara mitt öde att jag inte själv kan vara med och fira på Kalmars gator och torg denna kväll. För det lär väl bli fest i stan... eller?

Får nöja mig med mitt eget firande i går kväll i bilen på väg hem från Halmstad. Det blev en Guldnogat till extrapris. Inte illa :)

/Redaktören

Guldet äntligen hemma!

SM-GULD 2008!

98 års väntan är över! Kalmar FF har tagit klubbens första historiska SM-Guld och det på ett imponerande sätt under en imponerande säsong. För när gjorde ett guldlag 70 mål senast? Jag vet ette!

Lägg där till defensiven med 32 insläppta mål. Bara 3 lag i årets allsvenska var bättre än KFF i den statistiken. Nu ska tilläggas att guldmatch i Halmstad inför hela 9 693 åskådare inte var Kalmar bästa match för säsongen direkt. Men vad gör väl det. SM-guldet är i hamn och de 5000 tillresta kalmarfansen, i totalt 52 bussar och mängder av bilar, fick vad de ville. Guld!

5000 Kalmarsupportrar suktade efter guld

1 timme före match.

Redan när jag kom in på arenan 1 timme innan match möttes jag av ett rött och vitt hav. Runt hela, och då menar jag hela, Örjans vall var det rött och vitt. KFF hade tagit över vallen för en dag och därmed också döpt om arena till Örjans skans. Det märktes att det var något stort på gång.

Slog mig ner på pressläktaren på rad 13, plats 10 alldeles mellan Barometerns sportchef, Jörgen Ström (för dagen utan KFF halsduk) och Östrans utsända mannskap. Ström verkade vara på hugget direkt och disskuterade extrabilagor med sin kollega.

Sportchef Ström kollar läget inför avspark.

Klacken runt arenan, höll igång hela uppvärmningen och fick sedan vädra struparna rejält när lagen, ett par minuter innan klockan slog 3, gjorde bejublad entré på Örjans skans vattendränkta och tungspungna gräs. Det låg något elektriskt i luften!



Intåget inför ett rödvitt publikhav.

Med nerverna utanpå och med radiosporten i öronen så kunde även redaktören pusta ut en aning när det förlösanda först målet elegant sparkades in av Sobralense. 1-0 till Kalmar samtidigt som Elfsborg inte gjort något mål.

Men Halmstad vände på matchbilden och gjorde 2-1 i den 65 matchminuten samtidigt som Elfsborg tagit ledningen med 2-0. Skit, tänkte jag. Nu faller Kalmar på målsnöret ändå. Men KFF föll aldrig, KFF reste sig som de vinnare de är. Och vem om inte skyttekungen 2008, Patrik Ingelsten, fick sätta det förlösande 2-2 målet i slutet av matchen. Å vad jag och många med mig önskade honom detta på hans gamla hemmaplan, inför hans gamla hemmapublik.

Nanne tog inte ut någon seger i förskott

Även om många nervknutar nu släppte och nervositeten togs över av en sådan där härlig varm inombords vinnarkänsla så var det en man som inte tog ut något sista 10 minuterna. Nanne Bergstrand. Mannen, myten, gudfadern, torrbollen, taktikern, tänkaren... ja kalla honom vad ni vill. Han var på helspänn hela tiden ut. Men ändå tror jag att där inne någonstans i det Bergstrandska huvudet så bubblade det nog rätt mycket efter Ingelstens mål. Jag tror han njöt av att bara gå där och vanka av och an i sin ensamhet och tänka, Nu är det klart! Vi har gjort det! Men jag får inte visa grabbarna något... än.

En stilla väntan på slutsignalen.

Så kom slutsignalen. Så skön så förlösande och så underbar. Aldrig har väl redaktören väntat så på en slutsignal. som sgat 98 års väntan var över. Laget som en 31 juli 1949 spelade sin första allsvenska match borta mot Degerfors var nu svenska mästare i fotboll och det stora jublet kunde bryta ut.

Nanne avvaktar innan jublet bryter ut på Örejans skans.

Klassisk stormning av planen av fansen som strippade av spelare kläderna och så då bucklan i skyn av kapten Rydström. Fotografer, blixtar och dunder åsså Peter Jihde som försökte att göra ett TV-program mitt i kaoset. Å de flesta, liksom redaktören själv, sökte sig snabbt till bröderna Elm. Denna fenomentrio bröder som bara levererar och levererar. Även om det bara var en av dem (Rasmus) kvar på planen till slut, eftersom David inte kom till spel och Viktor utgick efter att ha fått ett knä ihuvudet, så är de helt unika i svensk fotboll. Jag ställer frågan igen: Vad blandade mamma Elm i trolldrycken till dem som barn måntro?

En unik brödratrio

Firandet fortsatte inne i omklädningsrummet med champangesprut sång och glädjescener. Redaktören hakade förstås på och passade på att njuta så mycket det bara gick av denna historiska och underbara novemberkväll. Fick en bamsekram av Emin Nouri på väg av planen så luften nästan gick ur mig, Joachim Lantz gav mig sin matchtröja innan Peter Jihde dök upp igen.

- Se där, sa Jihde och log, innan sången på nytt bröt ut bland Kalmarspelarna.

Skönsång av guldhjältarna.

Det kändes skönt att sedan bara gå ut på den nu folktomma arenan igen och fundera igenom vad som egentligen hänt. Varför nådde Kalmar FF ända fram just i år? Varför går det så bra trots att KFF tappar spelare efter spelare ut i Europa? Vad är Nannes recept? Var är sportchef Ström? Vad händer nu? Hur kommer det att gå nästa säsong? Ska jag åka till Kalmar i morgon och fira? Vad skönt det är att vara svenska mästare!

Ja, det var härligt att bara unsupa atmosfären utan att bli störd liksom. bara tre yra fans och jag hade dröjt oss kvar i ensamheten med våra minnen av säsongen 2008. En säsong jag aldrig glömmer.

3 supportrar + jag själv dröjde sig kvar sent.

Tog mig ut ur arenan fram till spelarbussen för att mötas av Kalmar FFs marknadschef, Staffan Roth, som gav mig en guldhalsduk och ett varmt handslag. Han såg lycklig ut där han stod Staffan. Som ett barn som nu äntligen fått möta tomten på riktigt.

En skön resan hem!

/Redaktören

Redaktörens nerver utanpå

Att gå och vänta på avspark på Örjans vall en sådan här dag är en plåga. En dag som denna jämförs nog bäst med ett barns väntan på tomten på julafton. Vedervärdigt med andra ord. Försöker hela tiden att dra mig undan i hemmet i hopp om att tiden ska gå fortare.

Har försökt att ögna igenom alla tidningar och artiklar rörande Kalmar FFs avgörande i guldstriden utan att lyckas. Har till och med stängt in mig på toa för att få vara ifred med mina tankar. Men inte ens där får jag vara ifred.

- Pappa, Kan jag få en macka!
- Pappa, får jag ringa en kompis!
- Älskling, kan inte du...
- KOM UT FRÅN TOA NU!!!

Tiden tycks stå still fram till avspark. Tittade på klockan för något som tycktes vara en evighet sedan 09:57. Ok! Tar en titt nu igen... 10:04. Men...

Har klockeländet gått sönder? Har batterierna tagit slut nu igen? Har batterierna tagit slut i alla klockor? Nej...

Går ut på nätet igen för att se om någon av de 1003 sajterna jag besökt under morgonen uppdaterat något i fråga. Nej...

Blir likblek i ansiktet av nervositet för att något ska gå fel idag. Kan Magnus Haglunds superoffensiv i Gävle mot Gefle ge utdelning med i typ 15 mål för Elfsborg? Ligger hela Kalmars trupp i en magsjukeepedemi och enbart Bagarn kan vara med? Låter Nanne honom spela i så fall? Lever Rydström?

När kan jag åka mot Halmstad så att lite av nervositeten rinner av mig.
- PAPPA, Maja sa att....
Var det inte Fars dag idag?
Ska inte pappor få vara i fred då?
Bara knappt 5 timmar kvar till avspark nu...


/Redaktören

En dyster eftermiddag

Ronaldo inte vän med vare sig publik eller boll

Det blev en blytung eftermiddag för Manchester United på Emirate Staduim mot ärkerivalen Arsenal. Förlust med 1-2 efter att United inlett klart bäst och ägde matchen fram tills Arsenals ledningsmål. Då vände allt...

Flest avslut mot mål, flest avslut på mål och övertag i bollinnehav. Nej, det här var inte Uniteds dag. det här blev en mörk dag för United i prestigemötet. Det fanns en del besvikelser att notera denna dag:

Besvikelse 1: Förlusten förstås!
Besvikelse 2: Manchester Uniteds oförmåga att få in bollen trots så många avslut och trots så många stjärnor som inte kunde bryta ner detta Arsenal.
Besvikelse 3: Att Arsenal inte längre spelar i sina klassiska tröjor. De där de drog på sig idag var inte snygga.

Hoppas nu inte bara att det här resultatet är ett omen för resultatet på Örjans vall i morgon. Helt plötsligt blev jag väldigt nervös...


/Redaktören

Vad skrivs det om i GP egentligen??

"Sport och spel" heter ett helfestligt uppslag varje fredag i Göteborgs-Posten. En helsida som egentligen inte alls är helfestlig utan ägnas mestadels åt att gnälla på allt som är nytt och hylla allt som är gammalt. Redaktör för dessa bittra texter är GP:s, Ulf Stenberg. Å nu har visst redaktör Stenberg varit i farten igen.

I dagens GP (fredagen den 7 nov 2008) skriver Stenberg bl a:
" Det enda som bröt av tv-kanalernas pesidentsvalshysteri var en ständigt uppdykande Henrik Rydström. Alltid i jacka med uppfälld huva, på försenad promenad mot näste reporter, i mytiskr roll som Kalmars svar på Lundell, förgäves sökande efter oneliners. Bara så oändligt tröttsam, när stå upp-artisten Nanne Bergstrand finns som alternativ."

Det där med oändligt tröttsam skriver jag under på. Men inte om Rydström utan om Ulf Stenberg. Att karl´n bara orkar vara så bitter vecka efter vecka? Jag fattar inte?

Givetvis hann han med att hacka på domare Hansson, studioexpert Bosse Petersson, Viasat, att det är för många lag i CL nu för tiden (det var bättre förr förstås?) och BK Häckens tapp av Hasse Berggren. Suck!

Men när en gammal bok av P-O Enqvist om OS 1972 kom på tal då blev det helt plötslig positiva tongångar. Ändå sitter jag där fredag efter fredag och retar upp mig vid frukostbordet. Varför? Jag vet ette!!!


/Redaktören

Ingelstens ersättare?

Minuten efter sitt mål så skallar Erton

motståndaren och får rött kort.

Det skrivs och snackas om Ingelstens ersättare Erton Fejzullahu en hel del. Förvisso är killen bra på att göra mål, men också bra på att använda skallen på fel sätt.

20-åringens humör tycks vara ett stort problem. Fejzullahu är en het lirare med fem varningar och en utvisning bara den här säsongen.

"Nu har han har gjort bort sig igen. Erton Fejzullahu tog fram en dansk skalle i helt fel läge. Både för sig själv och Mjällby AIF.", skrev Sydöstran när han fick sitt röda kort i matchen mot IF Sylvia den 25 juni i år.

Men det är som målspruta han är tänkt i Kalmar FF. 6 mål på 19 matcher blev det i Mjällby den gångna säsongen. Ingen Ingelstenklass direkt! Men under Don Nannes vingar kan säkert även han bli något riktigt stort.

Han är tänkt som offensiv mittfältare eller anfallare. Och på de posterna påminner han ju en hel del om Ingelsten.

Jag vet att det är dumdristigt och drömmande. Men tänk om Kalmar ändå får behålla Ingelsten. Då lär nog Erton Fejzullaku få nöta bänken... om han nu skriver på.

/Redaktören

Vi har mötts förut

Kalmar FF:s målvakt, Ingemar Haraldsson, klarar
attacken från Elfsborgs, Rune Idh, 1951.

Vi har stött på dem förut! De gul/svarta från Borås. Då 1951 så slogs båda lagen i botten av tabellen. Nu är det dags att göra upp med boråsarna igen. Men den här gången slåss båda lagen om guld. Å den här gången kommer det att bli Kalmar FF som avgår med segern.

Bilden är från 1951 när den dåvarande storstjärnan Rune Idh inte lyckades överlista Kalmars målvakt, Ingemar Haraldsson. Det blev förlust ändå för FF inför en då segertörstig hemmapublik. Kalmar FF slutade säsongen 1950/51 sist i tabellen och var tvugna att lämna fotbollens finrum. Elfsborg slutade 10:a och klarade sig kvar tack vare bättre målskillnad än AIK.

Nu skriver vi 2008 och vi vänder på tabellen från 50-talet. Kalmar FF i topp och har slagläge att ta hem klubbens första SM-guld. Elfsborg kan ta in de där 3 poängen som skiljer lagen åt just nu i den sista omgången. Om så skulle bli fallet så är det ändå KFF som den här gången har målkvoten på sin sida. För utan Rune Idh i laget så fixar inte Elfsborg det här.

Nej, den här gången blir det Kalmar FF som går segrande ur striden. Tänk vad historiens vingslag kan vara intressant ibland.


/Redaktören
Ps. Intressant förresten att "Mål-Harald" senare lämnade Kalmar FF för just Elfsborg.

Årest lirare spelar i KFF

Grattis, säger Redaktören till Kalmar FF:s mittfältare Lasse Johansson som utsetts till Årets spelare av svenska Elitdomareklubben. Ett pris väl värd Lasse som är populär hos domarna i Sverige. Vilket förstås det här priset nu också är bevis för.

Motiveringen är; "Lasse tilldelas priset som årets spelare för att han som naturlig ledargestalt tar ett stort ansvar för sitt och övriga lagkamraters uppträdande i alla matcher, och alltid bidra med en positiv attityd som främjar svenskt domarskap".

Kärt barn har många namn brukar det ju heta. Något som stämmer väl in på den 33-årige Virestadfödde mittfältaren. Några av de smeknamn han dragit på sig i de olika föreningarna är: "Lasse-Majja", "Lasse Snedfot", "Kasse-Lasse" och "Brasse-Lasse". Numera kallas han av vissa även för "Sosse-Lasse" efter hans senaste hobby, politik.

Kanske är det också med tanke på hans goda medlarförmåga och diplomati som han nu fått priset av Elitdomarklubben :)

1 mål har det blivit för Lasse i år. Å det mot sitt gamla lag Gais den 24 augusti på Ullevi. Ett mål jag själv fick äran att kommentera i etern. I den 68:e matchminuten om jag inte minns helt fel. Å kanske passade han på att lägga ett extra diplomatiskt och gott ord för Gais tränare Magnus Pehrsson just då. För det blev just Magnus Pehrsson som fick priset av Elitdomarklubben som Årets ledare.


/Redaktören

TV-historia i Klubb-TV

Tre nya islänningar i Gais

Det skrevs TV historia ikväll i Klubb-TV Gais när klubbens 3 nya islänningar signade sina kontrakt i TV-rutan inför häpna tittare. För aldrig tidigare har någon spelare skrivit kontrakt i sändning.

Det historiska ögonblicket kändes förstås underbart för oss som jobbar med Klubb-TV Gais. För äntligen har vi nått fram till det där exklusiva som var meningen med Klubb-TV. Jobbade med en fotograf i början av Klubb-TVeran. Han snackade konstant om det där med att kunna visa sådant som ingen annan kanal har tillgång till. "Vi måste få vara inne på planen på match", föreslog han en gång. "Nja", sköt jag in med ett leende på läpparna. "Kanske inget vare sig klubbar eller förbund är särdeles intresserade av". "Jaså", sa fotografen.

De 3 islänningarna som skrev på "live" i studion var:
Halgimur Jonasson, 19 år, är en spelande mittback som dessutom är kapten i U21-landslaget. Kan även användas som defensiv mittfältare.
Gudmunder Gunnarsson, 22 år, vänsterspelare, oftast back. Beskrivs som en snabb, uthållig och modern spelare.
Gudjohn Baldvinsson, 22 år, löpvillig,snabb och målfarlig forward. Kommer snabbt till avslut och skjuter lika bra med båda fötterna. Förra året gjorde han 16 mål på 20 matcher i andra divisionen, i år har han gjort nio mål i högsta divisionen.

Ok, nu har vi gjort den här grejen och fått smak för det. Så nu är det bara upp till IFK Göteborg att göra liknande evenemang i Klubb-TV Blåvitt och släppa in oss hela vägen. Ok, vi var i de innersta kretsarna under SM-guldfirandet, så det får väl räcka för ett tag då. Men ett nyförvärv i studion med kontraktet under armen skulle inte vara fel.

Kolla gärna på Klubb-TV Gais sajt och se hur det såg ut när vi skrev TV-historia.

Å när ni ändå är inne på Klubb-TV Gais så bara måste jag rekomendera er att vara med och rösta fram Den skönaste Gaisaren 2008. Lägger själv min röst på Kurt & Inga Söderström. Fast alla fyra är liksom goa på sitt egna sätt.


/Redaktören

Bra eller dålig journalistik?

Fulingarna har nått Fredriksskans

Det finns "rötägg" inom alla branscher, givetvis även inom journalistkåren. Jag hamnade i går i en mycket intressant diskussion på en blogg jag gärna besöker. Ämnet var, ”Att göra en höna av en fjäder”. Det gick i stora delar ut på att den svans inom sportjournalistiken som onekligen finns, men som ställer till det för oss som försöker skriva sant, ärligt och korrekt nu nått Kalmar och Fredriksskans. Någon som är förvånad? Tydligen!

Magnus Krusell, som gör ett bra jobb med sitt bloggande på sajten, hade hört att en del journalister som var där försökt att skapa en fejd mellan ”Bagarn” (som inte fick någon speltid trots lång och trogen tjänst) och Nanne Bergstrand. Läs hans artikel och efterföljande kommentarer på: http://magnuskrusellomkff.blogg.se/2008/november/att-gora-en-hona-av-en-fjader.html#comment så förstår ni mer.

Jag förvånades en aning att en journalist med 20 års erfarenhet som Krusell går i taket för en sådan här grej. Det händer ju varje dag i kvällspressen och i annan media. Inte snyggt på något vis, men så är det. Kan det ha att göra med att det nu drabbade hans egna lag?

Redaktör, Billy O Horse, la sig i debatten och försökte se problemet som något som vi kanske tvingas leva med. Därmed inte sagt att det är ursäktat. Förstår ni skillnaden? När ett lag når så långt som Kalmar FF nu gjort så drar det till sig alla. Och då menar jag alla. Vissa kvällstidningsjournalister och andra gör allt för att hitta skandaler. Precis samma fenomen som exempelvis under Allsång på Skansen. Men bara för att det nu är allsång på vår egna skans så känns det märkligt att slå på stora basunen.

Drevet är i stan

Jag står själv för en ärlig och ren journalistik där det gäller att kritiskt granska alla. Även Kalmar FF om så behövs. Men även jag trampar i klaveret ibland och låter mig ryckas med av drevet. Beklagligt, men tack och lov lätträknade situationer för min egna del. Visst låter jag perfekt? Det är jag inte.

Helyllesignaturen Hemske skriver så här på Krusells blogg: ”Jag är själv verksam i en bransch där det förekommer kolleger som utför ett mindre bra arbete och på detta sätt framställer branschen i dålig dager. Detta försöker jag och många andra motverka så mycket vi kan. De drar ju ner vår bransch i smutsen! Aldrig att vi skulle acceptera detta utan att agera”. Fina ord i en bransch som jag inte vet vad det är. För det framkommer aldrig.

Det tycks också som alla kommentarer använder sig av något jag har mycket svårt att acceptera. Nämligen den gamla klyschan: ”DET ÄR MEDIAS FEL!”. Hur många gånger har man inte fått den rakt upp i nyllet? Men det är ju ni som köper tidningarna det skrivs sådan här skit i…eller hur? Då har ni ju själva gått rakt i fällan!
"Att skylla på köparna är att skylla ifrån sig", skriver Hemske. Att skylla på media är ju precis samma sak! Nämligen att skylla ifrån sig.... eller hur?

Är allt sant som skrivs?

Efter 20 år som journalist har man hört och sett rätt mycket. Bland annat att mindre städers tidningar och övrig media allt som oftast går in och agerar hejarklacksledare till sina lokala lag och försvarar dem i vått och torrt. Tycker mig se detta fenomen även nu. Undrar om den typen av journalistik är särdeles mycket bättre än den ni själva tycker så illa om?

Nu har vi verkligen gjort en höna av en fjäder!

Många funderingar. Allt får tyvärr inte plats. Men tveka inte att argumentera vidare här på Redaktörens skans.


/Redaktören

I väntans tider

Jag har varit inne på det tidigare. Att vara journalist är långt och mycket en väntan. Väntan på spelare som ska träna klart, spelare som ska byta om, spelare som ska äta osv osv osv...

Livsnjutaren och Gaisaren Owe Jonsson

Just nu sitter jag och väntar på ett telefonsamtal från en riktig Gaisare. Owe Jonsson är namnet på denne synnerligen gemytlige gentleman som också är ordförande i Gais supporterklubb, Makrillarna. När det gäller att vänta på Owe så gör det liksom inte så mycket. Man vet att när man väl får träffa honom så får man sig alltid en god historia tillhanda eller något om hans hus vid Genevesjön där han sitter och smuttar på fina viner under sommarhalvåret. En sann livsnjutare, tro mig.

Nåväl, nu sitter jag alltså här och väntar igen då. Väntar på att Owe ska ringa. Samtidigt undrar man ju lite vad han ska berätta idag? blir det något om "Larven" från Dalsland, Dunder-Gunder, det fysiska fenomenet Janne Olsson, Valhalla grus eller något annan oviktigt viktigt? Sådant som hör Owes minnen till så att säga.

Owe visar redaktören Ullevi

Att umgås med Owe är ett skönt sätt att fördriva tiden på. Fördriva tiden fram till på söndag när det hela ska avgöras. Fördriva tiden fram till Kalmar FFs första SM-Guld. Ja det blir grejer det... Men ring nu då Owe!!!

/Redaktören

Alex farväl åsså lite Kim Christensen

Niclas intervjuad en sista gång på Ullevi
av Sveriges Radios Jonas Enarsson.

En av våra största gjorde igår sin sista hemmamatch på Ullevis gröna gräsmatta i samband med den allsvenska matchen mellan IFK Göteborg och Djurgården. För när Niclas Alexandersson stegade in på planen med sonen Noah och dottern Tilda i var sin hand så gick en epok i graven.

Å vilken avslutning det blev för Niclas. Först en assist till 1-0 målet efter en hörna som han själv slog. Sedan gjorde Alex själv 2-0 till IFK efter 21 minuters spel. Ett par minuter senare höll hela showen på att ta slut. Bassen Quirino smällde ihop med svensken som fick vård långa stunder vid sidlinjen. Men skam den som ger sig. Spel igen för Niclas och karl´n lyckades också se till att IFK Göteborg fick en straff, som dock Mattias Bjärsmyr brände.

Alexandersson blev tillslut utbytt i slutet av andra halvlek efter en av sina bättre matcher på länge i IFK-dressen. Inte en felpassning på hela matchen. Sedan väntade en värdig avslutning för en stor fotbollsspelare. Respekt!

Det var faktiskt rätt stort att få sitta och vara med om denna historiska händelse, trots att hjärtat bankar för KFF.

Men vad jag och min fotograf Kongo inte fattade riktigt var, vad gjorde IFKs målvakt Kim Christensen vid min bil i garaget efter matchen?


Kim ville oss något efter matchen

Fler överraskande Kimframträdanden i de första 13 sekunderna i nedanstående klipp. Enjoy!!!

Årets utropstecken - Kim Christensen


/Redaktören

Broakullasönerna

Igår fick de tre bröderna Elm sina rättvisa hyllningar av tillresta supportrar från Broakulla. Ett 70-tal Broakullainevånare hade tagit sig hela vägen till Fredriksskans för att vifta med vimplar, tuta i trumpeter och heja fram bygdens söner till ett SM-guld.

- Det måste vara tomt hemma i byn, säger Rasmus med ett leende.

- Ja, alla under 80 var väl här, tillägger Viktor.

Det var fotbollsföreningen som tillsammans med Samhällsföreningen bestämde att de skulle hylla bygdens tre söner genom att hyra en buss. Men vad är det egentligen för ställe som dessa tre fotbollsikoner är födda på och kommer ifrån?

Broakulla, med sina cirka 500 innevånare ligger mitt i Vilhelm Mobergs utvandrarbygd, bara några kilometer från Kristinas Duvemåla. Ortens tre stora företag är Johansfors Glasbruk, som numera är norskägt, sågverket Jarl Trä AB och plastfabriken AMB. Det finns en mataffär, en skola och en bensinmack på orten också. Sörre än så blir det inte.

Bruksgatan i Broakulla

Alla tre bröderna har fått sin fotbollsfostran i ortens idrottsförening Johansfors IF.

"För att hitta hit med din GPS mottagare slå in följande koordinater:Lat: N 56º 41' 42.55"Long: E 15º 32' 40.78", står det att läsa på klubbens hemsida. Inte helt lätt med andra ord.

I år tilldelades dessutom bröderna Elm det ärofyllda priset: Johansfors IFs uppmuntringspris. Ett pris som delas ut varje år till en ungdom eller äldre inom föreningen som styrelsen tycker har gjort nåt positivt,bra, stora framsteg eller bara så enkelt som att vara en sann vän och en god lagkompis.

För cirka tio år sedan kom kriserna tätt i Broakulla/Johansfors. Glasbruket lades ner, företaget AMB hade gjort konkurs och var under omdaning, sågen brann upp och bostadsrätts-föreningen brakade ihop. I dag är situationen i Broakulla /Johansfors försiktigt optimistisk vad gäller nyinflyttning till orten. Skolan byggs ut och man stoltserar med nyuppförd sporthall också. Sågverket Jarl-Trä, Johansfors Glasbruk och AMB blomstrar. Tron på en framtid för bygden lever stark!

Glasbruket i Broakulla

Kanske mycket beroende på Broakulla samhällsförening som bildades mitt i västa krisen 1992. Föreningen ordnade en festlig marknad samma år på Kristi Himmelsfärdsdag. Den ordnas ännu. Numera omfattar de gemenskapsfrämjande aktiviteterna också hyttsill, ärt- soppfest, julgransplundring, kräftskiva, bingo och pubkvällar. Åsså kan man fiska regnbågsforeller i dammarna. Festligt värre med andra ord!

Men festligast är nog ändå att det var här som David, Viktor och Rasmus växte upp till något så stort att bygdens innevånare nog inte fattat det än idag. Nästa säsong lär det bli längre bussresor för folket i byn. Ända till Holland går resan om man vill se Viktor Elm spela boll. Å det vill man väl!!!

/Redaktören

Ps. Vill du höra och lära känna Broakulla ännu mer rekomenderar jag följande

Sveriges Radioinslag:

Poesi

”Vet du vad en förälders viktigaste uppgift är? Det är att få barnen att följa sina drömmar och det är så jag försöker vara mot truppen”.

Orden är Nanne Bergstrands och de står att läsa i Jennifer Wegerups underbara text i dagens Sportbladet. Det är så vackert uttryckt av Don Nanne. För precis så är det ju. Utan att följa drömmarna om ett SM-guld så är det ju omöjligt att förverkliga dem. Eller hur?

Även Mats Olsson i GT/Expressen hade en god kväll framför sin dator. Texten andas förstås guld och Viktor Elm är enlig Olsson en av det stora anledningarna till guldet. Någon där emot?

Redaktören lever fortfarande i en slags glädjedröm utan att egentligen inte vilja vakna ur den. Lite suddigt, lite luddigt men på ett gött vis liksom. Mina kollegor på jobbet hävdar att jag måste börja jobba nu. Vette sjutton hur det ska gå till en sådan här dag.

Sitter själv och fryser på Ullevi i kväll och ser IFK Göteborg slå Djurgården med typ 3-0. Vem bryr sig egentligen? Vad viktigare är: Halmstad spöar ett uppgivet Elfsborg med 2-1 och KFF blir mästare i kavaj. Om HBK tar poäng lovar jag att fira guldet genom att ta en extra mazarin i pressfiket. Festligt värre!

Glöm för allt i världen inte att gå in på GT/Expressens sportsidor och rösta fram bäste spelare i Kalmar FF den gångna säsongen.


/Redaktören